Jag är så himla lättad nu kan jag säga! I måndags när jag skulle hoppträna tillsammans med Sixten för Erik började Sixten att helt plötsligt börja halta när vi skulle börja med travbommar. Det konstiga var att han visade ingenting under uppvärmningen och han hade varit helt sig själv dagen innan när jag ridit ut i skogen. Jag känner även igenom honom varje dag om han någonstans är svullen/varm/öm/har ökad puls eller liknande, vilket han inte haft. 

 

Vi började såklart att fundera vad det kunde vara för något. Vi har precis bytt hovslagare och Sixten var relativt nyskodd, vilket kunde betyda hovböld eller om han fått något sömstick. Det brukar ju visa sig några dagar efter skoning och komma plötsligt, så självklart hoppades vi på det. Dramatisk som jag är förberedde mig ju såklart på det värsta. Sixten hade ju en överansträngningsskada när jag köpte honom. Det var ju därför han inte var igång och han har haft lite smågrejer så det är klart att jag blir orolig.

 

Jag har ju alltid haft tur när det gäller skador på hästar. Inga av mina hästar har någonsin varit skadade, om man inte räknar med Fairys då, men det var en gammal skada som jag inte visste om. Annars har det inte varit nånting. Inte ens en hälta på Chanelle som tävlade de högsta klasserna. Jag blev därför väldigt chockad när jag på träningen kände att Sixten helt plötsligt började halta, jag trodde väl att det var min tur nu som har fått slippa detta i alla dessa år.

 

Dagen efter kom i alla fall hovslagaren och kikade och det visade sig vara en hovböld. Så himla glad och lättad jag blev verkligen! Dock gick anmälningstiden ut för sista dressyrtävlingen innan hovslagaren kom, så jag tog tillbaka anmälningen innan pengarna hann dras så nu blir det ingen tävling tyvärr. Jag tänker inte betala efteranmälningsavgiften bara för att hinna med en tävling till så nu blir det inga fler tävlingar i år, men vad gör väl det nu när jag vet att Sixten mår bra? Nu är det bara att träna vidare samt ge Sixten lite vintervila så vi är redo inför nästa års tävlingar!