Idag var jag och mamma iväg och löshoppade Sixten och Zorro! Första gången som jag löshoppade Sixten faktiskt! Det märktes att han gjort det förut i alla fall då han visste precis hur man skulle göra. Eftersom jag inte vet hur längesen det var som Sixten löshoppade senast, hoppade vi inte jättehögt. Vi ska åka och löshoppa en gång till ganska snart och då ska jag höja upp lite mer tänkte jag. 

 

Sixten tyckte det var otroligt kul i alla fall! Ibland tog han ett varv till på direkten helt på egen vilja, även fast vi enbart hängnat in precis vid hindren. Hästarna kom alltså lösa in i ridhuset efter att de hoppat klart serien, men Sixten tog ändå ett varv till med några glädjeskutt, hehe! 

 

Vi höjde upp hindret till 130cm som han fick hoppa över en gång, sedan sänkte vi igen till ca 70cm där han bara fick rulla över några gånger så han fick tycka det endast var lätt och kul. Det är viktigt, tycker jag. Att man sänker igen så man behåller självförtroendet och glädjen. Det minns jag fungerade exemplariskt på Chanelle. På tävlingarna fick hon gå 120-130, men hemma hoppade vi nästan bara hinder på 50-100cm. Och när vi väl höjde upp hindren, hoppade jag därefter lågt igen. Chanelle stannade inte en enda gång med mig under 2,5 års tid och då hoppade vi ibland hinder på 140-150cm.

 

Hur som helst, Zorro då! Ja, han fattade inte riktigt, haha... Han försökte smita undan (vad B-ponnyer är bäst på...). Men han fick åtminstone hoppa hela serien två gånger med väldigt låga hinder. Mer hann vi faktiskt inte, då vi bokat ridhus och tiden bara flög iväg.

 

Vi ska som sagt iväg igen snart och löshoppa. Nu när de får göra det ganska tätt, kommer de att förstå och minnas vad de fick göra senast. Därför höjer vi troligtvis upp hindret lite åt Sixten samt att Zorro får hoppa igenom serien på låg höjd några fler gånger bara för att få lära sig.

 

 

Video när jag och Chanelle hoppar 1.50 tillsammans: